They say that every dream comes to an end - I guess my ending is getting close...

Sitter i soffan och försöker sparka migsjälv ner för trappan, behöver verkligen plocka lite och packa till i morgon. Har haft ursäkten att jag ville vänta tills barnen verkligen sover - sanningen är den att barnen säkert har sovit i en och en halv timme. Varför är det alltid jobbigast att göra de sakerna som man vet att man måste?

För någon timme sen kom jag på migsjälv - det rann tårar ner för kinderna. Just i kväll så insåg jag nog på riktigt att jag åker hem snart. Vardagen i USA är snart ett minne blott, och i stället för att sakna min familj så kommer jag sakna min andra familj, mitt andra hem. Det kommer bli min speciella plats - en plats jag kan fly till

Lika bra jag tar mig ner och börjar...
Love L,