"Du är så modig, jag skulle aldrig våga!"

Ibland undrar jag var det är som är så himla modigt? 365 dagar - de går otroligt fort. Under tiden hinner de mest fantastiska, och tragiska saker hända. Själv kan jag ibland känna att jag rymmer från allting. För jag är så otroligt less på den jag blivit de sista månaderna. Jag inbillar mig att jag försökt bygga upp en normal vardag. Vad är normalt med den egentligen?

365 dagar när jag kan få vara precis vem jag är. Inte den som alla tror att man är. Inte den "rollen" som man får. Ett år när jag kan få jobba på bara mig. Så ja, jag rymmer nog. Några påstår att jag är stark. På vilket sätt då? Djupt inne är jag fortfarande mitt osäkra vanliga jag. Som hela tiden funderar på om man duger som man är. Som hela tiden önskar att man kunde vara lite mer.

Mitt problem blir väl istället att jag övervinner det genom att vara den skämtsamma, öppna och otroligt orädda personen. Missförstå mig rätt, vill inte att folk ska tycka synd om mig. För det är inte synd om mig. Inte någonstans. Men jag tror nog att alla där ute någongång har haft de tankarna. De känslorna. Det är fakta helt enkelt. Vill också påpeka för de som påstår sig inte vara "modiga" nog - ni har fel. Det handlar om vilja!

- Linda