En natt, Ett spel
Nån går hem och nån går utan
En halv, En hel
Vi såg månen genom rutan
Och jag var lika tom och full som du

--

Har blivit en hel del skrivande om hur vardagen är, och väldigt lite hur huvudet och känslorna klarar sig här. Så jag tänkte vi skulle bli lite djupa tillsammans här. Är ju ändå fyra veckor sen jag lämnade mitt trygga hem och gav mig ut på detta enorma äventyr. Helt sjukt egentligen. Ser fortfarande en bild i bakhuvudet på när mamma och pappa står och vinkar när det var dags att gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda.

Som de flesta nog sett så trivs jag här. Familjen jag bor hos, som består av pappa S, mamma A, flickan A och lillpojken L, är den bästa jag kunnat be om! Vi kommer verkligen överens, skrattar och har roligt tillsammans. Jag går inte in på mitt rum och gömmer mig såfort familjen kommer hem, utan tycker om att umgås med dem, och äter middag tillsammans nästan varje kväll.

I övrigt är jag väldigt glad över att Marie och jag fick något hjärnsläpp där på dansgolvet, en kväll i Augusti! Jag har alltid sett mig som hyffsat vuxen där hemma. Har klarat mig själv ganska länge, mentalt sett. Men genom att göra denhär redan har jag upptäckt sidor hos mig själv som jag nog aldrig skulle sett annars. Jag har vuxit på ett sätt som jag inte skulle gjort hemma. Jag har fått en annan vilja, ett annat tålamod, och en helt annan självkänsla.

Amerika och Sverige skiljer sig på många plan, och jag måste säga att jag gillar sverige bättre, det gör jag verkligen. Men någonting som Amerikat vinner i är hur man ser på varandra här. För i sverige är vi ganska snabba på att dömma folk. Och vi gör det inte medvetet, men vi har en helt annan besatt het av att följa något slags mode, och att passa in än vad man har här.

En månad som sagt, och jag kan redan nu säga att jag aldrig skulle bosätta mig på heltid här. Det är underbart, och jag älskar verkligen landet och människorna, men Sverige är mitt hem, jag har mitt liv där. Så David, du kan vara lugn! Du behöver inte hitta någon annan hemhjälp - när min tid här är ute kommer jag hem igen. Haha.

Där fick ni lite tankar och tycken från lilla mig. Jag är väldigt nöjd med hur allting är just nu. Allting flyter på som det ska göra. Det man inte har, lär man sig att leva utan. Och det man saknar vet man att man kommer att få tillbaka, någongång. Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men det löser sig alltid tillslut.

With Love, Linda