Jag kan inte sluta lyssna på den. vad ska jag säga? den får mig att faktiskt inse att jag ljuger för mig själv. Och nej, de är inte det att jag inte försöker gå vidare. Vet inte hur jag ska förklara så att världen förstår?! Det är ett avslutat kapitel, för gott! men det betyder väl inte automatiskt att allt är glömt?!

Jag är iaf ärlig med hur jag känner?! Och ja, det är bara när jag är ensam som jag känner såhär, men det beror ju på att det är enda gången jag funderar på det! Jag påstår inte att jag hanterar det på rätt sätt?! men att prata med folk om det hjälper ju inte heller, för det enda rådet man får är ju att glömma det och gå vidare? Smarta människor! Bra

Tog till lite lugnande element
- ljus, lugn musik och saker som är skadligt för levern, men ack så hjälpande
Over and out - ja, jag älskar dig (dånusen)


PS: Jag har bestämt mig nu iaf. om allt går som det ska - Usa 18 januari -11