Besvikelse, ilska, tårar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag blir så arg på migsjälv för att jag hela tiden faller Samtidigt är jag så glada för mina vänners skull, för att de har hittat någon att dela sin vardag med, som vill ha dem för de dem är.

Så idag har jag stor nedräkning till den 5:e november. Då kommer den mest saknade själen på jorden tillbaka till vårat kalla, avlånga land. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om allt vi gjort, alla minnen vi har, och vad du betyder för mig. Men allt sånt vet du redan. Jag säger bara, jag behöver dig, jag saknar dig, jag älskar dig. Kom hem nu Emma! <3

/L