The road of...

Am I all alone in the universe?
There's no love on these streets
I have given mine away to a world that didn't want it anyway
So this is my new freedom
It's funny
I don't remember being chained
But nothing seems to make sense anymore
Without you I'm always twenty minutes late

--

Ibland vänder humöret ganska tvärt. I morse var jag glad, under första halvan av dagen var jag glad. Hemma var jag trött, och någonstans där gick det väl utför antar jag. Blev ju inte bättre av att det strulade med korten. så vi kunde inte komma in i träningshallen! Utan vi tog med tjejerna till Klubbstugan så de fick basta.

Känner mig ganska vilsen just nu. Fast jag inte är det. Men ibland måste det väl vara okej att få känna så. Man kan inte vara glad, hela dagen, varje dag. Vecka efter vecka. Jag skulle bara vilja prata, om allt. Igen och igen och igen. Men det funkar liksom inte riktigt så. Jag hoppas vilsekänslan kryper tillbaka, och låter det positiva överta livet igen. Men som sagt, vore man lycklig jämt så skulle man ju inte uppskatta det!

Ska försöka sluta fundera så - om man nu kan det.
Skriver nog en rad senare!

/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0