'Cause those who get to know our hearts the most
They always seem to be the ones we'll never hold

And I don't know how much I can keep
Letting you unravel me
'Cause the more you learn the more we share
We were worlds apart and you see
It was so much easier to be
'Cause now I know what we can't have and it's so unfair

--

satt och tittade ut genom fönstret en stund. Det är ändå ganska vackert? Att de hur snön virvlar omkring ute på gatorna, under gatubelysningen. Samtidigt som en annan sitter inlindad i en filt, med några tända ljus och upptäcker att man kramar kudden lite hårdare än innan. Minnen som rusar förbi...

Jag brukade se samma syn utanför vårat vardagsrumsfönster, på nätterna när jag var påväg till toaletten. Jag brukade alltid stanna till och titta lite, tills jag kom på att jag frös något kopiöst. Då skyndade jag mig allt jag hade för att sedan kunna krypa ner i sängen igen, krypa när dig. Om tankeläsning bara fanns. Idag känns det okej att tänka på det, idag är det okej att det gör ont, jag tar ett steg tillbaka, för att i morgon ta två steg fram...

Jag har vänt trenden. Jag glömmer inte bort, men jag lär mig att leva utan. Någongång ibland trillar jag, men jag kommer alltid tillbaka dubbelt så stark, dubbelt av allt? Så länge det känns så är allting helt okej. Varje snested, och framsteg. Därför tänker jag sätta mig och titta ut genom mitt fönster på snön som lägger sig på marken. Jag tänker minnas och jag tänker låta tårar rinna fritt.

I morgon är en ny dag, eller hur?
Love L,