Kom hem till ett tomt hus. Så jag satte mig i soffan och slog igång tv:n. Hade verkligen hoppats att någon skulle vara hemma. Har en såndär dag när allting bara snurrar runt i huvudet. Är det så konstigt? Ibland önskar man att man bara kunde släppa allting och ta en riktigt paus. Men det är bara kämpa på. Inga lyckliga stunder utan de svåra!

Jag är stolt över att jag gråter ibland - för det betyder mina känslor betyder någonting för mig. Det är väl klart jag fortfarande bryr mig? för vissa verkar det vara en konstighet! Jag förstår inte dem. Det är ju helt absurt att man bara ska sluta bry sig, och agera som om personen i fråga, som man delat ett liv med, inte existerar längre. Jag bryr mig, det kommer jag alltid göra.

Jag kommer gråta en tår eller två ibland - det betyder inte att jag vill ha det tillbaka. Man kan sakna ändå! Man borde inte räknas som jobbig och efterhängsen för att man bryr sig. Det borde bara bevisa att man är en bra människa som bryr sig om de människor som man har i sitt liv! Tyck att jag är konstig om ni vill. Jag är stolt över hur jag tänker och tycker.

Behövde bara skriva av mig lite. Lätta mitt hjärta som man säger! Eftersom ingen är hemma ska jag göra mig lite varm choklad, sen ska jag bädda upp min soffa och krypa ner under mina täcken. Tända några ljus och tänka på alla de bra saker som jag har i mitt liv!

Love L,