71 timmar på svensk mark!
Nu kommer det bli ett halvlångt inlägg - bara så ni vet!
Lördag:
Landade i Sverige 12:10 på lördagsfömiddagen, och möttes där av min älskade Pappa och Storebror T! Ut i den underbara luften som kändes så frisk och klar(även kall). Hopp in i bilen och äta matsäck och köra race till Örebro där min underbara vän Annica och hennes sambo Joel lät mig fixa till mig lite. Snabbdusch och göra sig i ordning - även hjälpa Annica lite. Sen bar det av till UNIKT
Det var över 210 dagar sen jag hade kramat henne senast - min vackra vän. Det kändes fantastiskt, och hon såg verkligen ut som den perfekta bruden! Hjälpte till med klänningen och bara njöt av att vara nära! Bröllopet hölls inne på slottsgården - det var verkligen vackert. Tror faktiskt inte ett öga var tortt! Vidare ut till Lindbacka Bruk där festen hölls - god mat, vackra tal och bara fantastiskt trevligt! Även lite roliga spel, själv vann jag ett exlusivt bröllopsfoto på brudparet(kunde inte bli bättre). Dock var jag trött efter den jobbiga resan och de många långa vakna timmarna, så efter tolv kom min storebror och hämtade mig så jag fick sova lite.
Söndag:
In till Malin och träffa henne, Sofie och Jossan! Det var helt magiskt, det kändes verkligen inte som om man varit borta efter ett tag. Vi skrattade och pratade och de bjöd på lunch, eller kanske var Malin? I vilket fall som helst var det sjukt trevligt. Men det är väl de som är riktig vänskap - längden mellan mötena spelar ingen roll. Aldrig mer ska det bli sju månader iaf! Fick ett paket av mina underbara också - en jättefin ögonmask, världens coolaste pin(asstor) och såklart - Turkisk pebber! Fina ni <3
Sen hem till Mor och Far för att träffa min bästa LILLEBROR! Och hur härligt var det inte med en familjemiddag ute på altanen - på menyn stod KORVSTROGANOFF! Var helt fantastiskt att umgås bara vi i familjen själva - vet inte när det hände senast! Pratade och skrattade i massor innan den lille behövde åka till jobbet. Då dukade vi om och ställde fram prinsesstårtan, kladdkakan, rabarberpajen och mammas bästa kanelbullar! Släkten kom förbi och skulle säga hej - och åter igen var det väldigt trevligt att träffa alla! Sen skulle jag hem till Storebror - och här hände väl det mest korkade under hela resan!
Jag skulle ta våran gröna Saab - som ju såklart är en växelbil. Efter sju månader med bara Automat så är jag väldigt noga med att jag trycker ner pedalen och vrider om nyckeln. Bilen hoppade sjukt högt och jag blev lite paff - pappa hade precis berättat att bilen varit krånglig på sistone. Så jag gör ett nytt försök och den reagerar precis lika dant. Arg och svärande går jag in genom dörren och hittar mina föräldrar i köket - lite småleende. Jag frågar om bilen ska bete sig sådär och min mamma säger "Har du provat att använda kopplingen" GAH! Nog hade jag tänkt på att trycka ner pedalen - men av vana blev det ju bromsen. Lite bitter blev jag allt, men jag kom ju iväg. Blev till att se "Hur många lingon finns det i världen" med storebror och Anso. Underbar film!!
Måndag:
Upp och hoppa, käkade frukost och LÄSTE TIDNINGEN(har ingen morgontidning här) gjorde mig i ordning och åkte till Universitetet för att träffa tjejerna. Käkade på pastabuffén och hade trevligt! Alltid jobbigt att säga hejdå - men lite lättare när man vet att det inte är jättelång tid kvar, plus att vi gjorde det ganska snabbt också! Vidare till Kumla för en fika med Emma och sen hem till Lillebror!
Vi åkte och hämtade Linnea och mötte upp Jocke - här skulle spelas bowling! Gick faktiskt helt okej! Men självklart ramlar jag tre gånger och slår halvt ihjäl mig! Men det hör väl till? Efter det blev det en mjukglass(fan vad hon käkade tänker ni - men testa själv att vara utan allting en längre tid så vet ni hur det känns) Vidare hem till Kumla för middag med Mor och Far, Lillebror och Linnea - och detta var min höjdpunkt! Grillad kyckling, egen potatis i ugn och BEARNAISESÅS! Helt allvarligt så åt jag tills jag inte trodde att jag skulle kunna gå längre. SJUKT GOTT.
Sen efter många om och men kom jag ut till det vackra paret Romell ute i Högsätter där det bjöds på cupcake och cider! Lite prat om diverse saker och gamla minnen innan vi skulle säga hejdå! Emma ville inte släppa - inte jag heller... Men sen konstaterade vi att det inte är långt kvar! <3 Sen blev det träffa Ekis en snabbis, och vidare till Storebror för att säga hejdå! Haha, mina söta små pärlor Kosmo och Aragon ville inte låta mig vara(hundar). Sen hem och plocka ut lite ut garderoben och sen slänga sig i sängen och sova tre timmar.
Tisdag:
Vakna upp och käka, duschade, packade och sa hejdå. Pappa körde mig till Flygplatsen där allting gick som på räls och snart satt man på planet. I kön till incheckningen såg jag en kille i ungefär samma ålder som checkade in en massa hockeysaker och jag var helt säker på att jag visste vem det var. Efter att ha samtalat lite på planet och jag säkerligen stirrat för mycket var jag bara tvungen att fråga om han var den jag trodde - och visst var det självaste Jacob Markström! Haha, han blev lite paff att jag kände igen honom med aja, han var trevlig. Framme i NewYork i god tid innan mitt nästa flyg - men självklart fuckar Delta för TREDJE gången denna resa och jag missar flyget till Baltimore. Blev sex timmar på flygplatsen innan det blev åka hem. 23:00 klev jag in genom dörren och dog i min säng direkt!
--
En sak som jag inte skrivit är att min älskade underbara katt följde efter varje steg jag tog! Och hon sov med mig varje natt. Det är det värsta - så himla gulligt att vakna och se katten titta på en med de där fina ögonen, och sen krypa lite närmare och pressa huvudet mot handen så man klappar henne. Var ruskigt tråkigt att behöva sova utan henne inatt...
Det som förundrar mig mest är hur allting kan kännas så enkelt. Det är ändå över 200 dagar utan att man befunnit sig i samma tidszon - ändå var det som om man aldrig försvunnit därifrån 10 minuter efter att man träffat alla. Och det var helt fantastiskt att vara tillbaka, träffa alla gamla människor, åka på de gamla gatorna, vandra de gamla vägarna - men denna gång mådde man själv så mycket bättre. Det är samma plats, men allting kändes lite bättre. Underbar känslamåste jag säga! Så tack allihopa, det är inte alla som har så stöttande människor runt sig! Nu kan vi snart börja nedräkningen till ni får mig på riktigt igen!
Ändå måste jag få säga att det var skönt att komma tillbaka. Jag är inte riktigt färdig här borta. Och jag tror resan hem fick mig att inse det. Lite har jag kvar att ge och jag ska njuta de sista månaderna! Helt sjukt att 7 månader passerat idag. Mycket har man fått upplevt, många man fått träffa. Det är så många som säger det så det är nästan ingen som tror en längre - men om ni har funderingar på att åka så åk - ni kommer inte ångra er. Det är inte solsken varje dag - men vart är de det? Det värsta som kan hända är att man åker hem - och även om det är så har man lärt sig så otroligt mycket om världen, och framförallt om sig själv!
Nu blir det sova - är sjukt sliten
Love L,
Lördag:
Landade i Sverige 12:10 på lördagsfömiddagen, och möttes där av min älskade Pappa och Storebror T! Ut i den underbara luften som kändes så frisk och klar(även kall). Hopp in i bilen och äta matsäck och köra race till Örebro där min underbara vän Annica och hennes sambo Joel lät mig fixa till mig lite. Snabbdusch och göra sig i ordning - även hjälpa Annica lite. Sen bar det av till UNIKT
Det var över 210 dagar sen jag hade kramat henne senast - min vackra vän. Det kändes fantastiskt, och hon såg verkligen ut som den perfekta bruden! Hjälpte till med klänningen och bara njöt av att vara nära! Bröllopet hölls inne på slottsgården - det var verkligen vackert. Tror faktiskt inte ett öga var tortt! Vidare ut till Lindbacka Bruk där festen hölls - god mat, vackra tal och bara fantastiskt trevligt! Även lite roliga spel, själv vann jag ett exlusivt bröllopsfoto på brudparet(kunde inte bli bättre). Dock var jag trött efter den jobbiga resan och de många långa vakna timmarna, så efter tolv kom min storebror och hämtade mig så jag fick sova lite.
Söndag:
In till Malin och träffa henne, Sofie och Jossan! Det var helt magiskt, det kändes verkligen inte som om man varit borta efter ett tag. Vi skrattade och pratade och de bjöd på lunch, eller kanske var Malin? I vilket fall som helst var det sjukt trevligt. Men det är väl de som är riktig vänskap - längden mellan mötena spelar ingen roll. Aldrig mer ska det bli sju månader iaf! Fick ett paket av mina underbara också - en jättefin ögonmask, världens coolaste pin(asstor) och såklart - Turkisk pebber! Fina ni <3
Sen hem till Mor och Far för att träffa min bästa LILLEBROR! Och hur härligt var det inte med en familjemiddag ute på altanen - på menyn stod KORVSTROGANOFF! Var helt fantastiskt att umgås bara vi i familjen själva - vet inte när det hände senast! Pratade och skrattade i massor innan den lille behövde åka till jobbet. Då dukade vi om och ställde fram prinsesstårtan, kladdkakan, rabarberpajen och mammas bästa kanelbullar! Släkten kom förbi och skulle säga hej - och åter igen var det väldigt trevligt att träffa alla! Sen skulle jag hem till Storebror - och här hände väl det mest korkade under hela resan!
Jag skulle ta våran gröna Saab - som ju såklart är en växelbil. Efter sju månader med bara Automat så är jag väldigt noga med att jag trycker ner pedalen och vrider om nyckeln. Bilen hoppade sjukt högt och jag blev lite paff - pappa hade precis berättat att bilen varit krånglig på sistone. Så jag gör ett nytt försök och den reagerar precis lika dant. Arg och svärande går jag in genom dörren och hittar mina föräldrar i köket - lite småleende. Jag frågar om bilen ska bete sig sådär och min mamma säger "Har du provat att använda kopplingen" GAH! Nog hade jag tänkt på att trycka ner pedalen - men av vana blev det ju bromsen. Lite bitter blev jag allt, men jag kom ju iväg. Blev till att se "Hur många lingon finns det i världen" med storebror och Anso. Underbar film!!
Måndag:
Upp och hoppa, käkade frukost och LÄSTE TIDNINGEN(har ingen morgontidning här) gjorde mig i ordning och åkte till Universitetet för att träffa tjejerna. Käkade på pastabuffén och hade trevligt! Alltid jobbigt att säga hejdå - men lite lättare när man vet att det inte är jättelång tid kvar, plus att vi gjorde det ganska snabbt också! Vidare till Kumla för en fika med Emma och sen hem till Lillebror!
Vi åkte och hämtade Linnea och mötte upp Jocke - här skulle spelas bowling! Gick faktiskt helt okej! Men självklart ramlar jag tre gånger och slår halvt ihjäl mig! Men det hör väl till? Efter det blev det en mjukglass(fan vad hon käkade tänker ni - men testa själv att vara utan allting en längre tid så vet ni hur det känns) Vidare hem till Kumla för middag med Mor och Far, Lillebror och Linnea - och detta var min höjdpunkt! Grillad kyckling, egen potatis i ugn och BEARNAISESÅS! Helt allvarligt så åt jag tills jag inte trodde att jag skulle kunna gå längre. SJUKT GOTT.
Sen efter många om och men kom jag ut till det vackra paret Romell ute i Högsätter där det bjöds på cupcake och cider! Lite prat om diverse saker och gamla minnen innan vi skulle säga hejdå! Emma ville inte släppa - inte jag heller... Men sen konstaterade vi att det inte är långt kvar! <3 Sen blev det träffa Ekis en snabbis, och vidare till Storebror för att säga hejdå! Haha, mina söta små pärlor Kosmo och Aragon ville inte låta mig vara(hundar). Sen hem och plocka ut lite ut garderoben och sen slänga sig i sängen och sova tre timmar.
Tisdag:
Vakna upp och käka, duschade, packade och sa hejdå. Pappa körde mig till Flygplatsen där allting gick som på räls och snart satt man på planet. I kön till incheckningen såg jag en kille i ungefär samma ålder som checkade in en massa hockeysaker och jag var helt säker på att jag visste vem det var. Efter att ha samtalat lite på planet och jag säkerligen stirrat för mycket var jag bara tvungen att fråga om han var den jag trodde - och visst var det självaste Jacob Markström! Haha, han blev lite paff att jag kände igen honom med aja, han var trevlig. Framme i NewYork i god tid innan mitt nästa flyg - men självklart fuckar Delta för TREDJE gången denna resa och jag missar flyget till Baltimore. Blev sex timmar på flygplatsen innan det blev åka hem. 23:00 klev jag in genom dörren och dog i min säng direkt!
--
En sak som jag inte skrivit är att min älskade underbara katt följde efter varje steg jag tog! Och hon sov med mig varje natt. Det är det värsta - så himla gulligt att vakna och se katten titta på en med de där fina ögonen, och sen krypa lite närmare och pressa huvudet mot handen så man klappar henne. Var ruskigt tråkigt att behöva sova utan henne inatt...
Det som förundrar mig mest är hur allting kan kännas så enkelt. Det är ändå över 200 dagar utan att man befunnit sig i samma tidszon - ändå var det som om man aldrig försvunnit därifrån 10 minuter efter att man träffat alla. Och det var helt fantastiskt att vara tillbaka, träffa alla gamla människor, åka på de gamla gatorna, vandra de gamla vägarna - men denna gång mådde man själv så mycket bättre. Det är samma plats, men allting kändes lite bättre. Underbar känslamåste jag säga! Så tack allihopa, det är inte alla som har så stöttande människor runt sig! Nu kan vi snart börja nedräkningen till ni får mig på riktigt igen!
Ändå måste jag få säga att det var skönt att komma tillbaka. Jag är inte riktigt färdig här borta. Och jag tror resan hem fick mig att inse det. Lite har jag kvar att ge och jag ska njuta de sista månaderna! Helt sjukt att 7 månader passerat idag. Mycket har man fått upplevt, många man fått träffa. Det är så många som säger det så det är nästan ingen som tror en längre - men om ni har funderingar på att åka så åk - ni kommer inte ångra er. Det är inte solsken varje dag - men vart är de det? Det värsta som kan hända är att man åker hem - och även om det är så har man lärt sig så otroligt mycket om världen, och framförallt om sig själv!
Nu blir det sova - är sjukt sliten
Love L,
Kommentarer
Trackback
