När jag valde att åka hit tänkte jag enbart på hur jobbigt det skulle bli för mig. Att jag skulle behöva vara ifrån mina vänner, min familj, min vardag. Det enda som fanns i mitt huvud var jag, jag och återigen jag. Jag ville åka för att jag skulle må bra, för att jag var trött på vardagen. Men synen förändrades lite efter ett par veckor här!

Jag tänkte faktiskt aldrig på hur andra kände. Om de skulle tycka det var jobbigt, eller skönt. Om det skulle påverka deras vardag. Haha, nu låter det som om jag säger att alla sörjer min frånvaro, inte direkt. Men vänskap är en tvåvägskommunikation, och jag önskar kanske att jag hade varit mer mån om det innan jag åkte. Att jag tänkt lite mer på andra och inte bara på mig. Men det är lätt att vara efterklok eller hur? Jag säger iaf förlåt.

-

Annars idag då? Vaknade upp och pratade med min storebror på skype! Första gången på 105 dagar som jag pratar med honom! Och så fick jag se Kosmo!! Hihi, han var jätteglad över att höra min röst, mindre glad över att inte kunna se mig! Sen har jag inte gjort någonting. Bara tagit det lugnt! Ska följa hockey VM nu tänkte jag!

L,