Ibland undrar jag hur folk ser på mig? Tatueringar och piercingar och mörka/röda hårfärger. Jag har visserligen blivit mildare de sista åren, men som mest hade jag 11 hål i öronen, 6 piercingar och 5 tatueringar på en och samma gång. Nu har jag 11 hål i öronen, 2 piercingar och 6 tatueringar. Hur ser ni mig egentligen?!

När jag berättar för folk att jag en gång i tiden vad en liten söt blond och blåögd flicka. Jag idrottade massor och var faktiskt väldigt duktig i skolan. "Hur kunde det gå så utför?" Ha, det har inte gått utför någonstans - förutom bland alla fördomar! Folk är så nyfikna och vill veta så mycket - gör det ont? hur gör dem? Och sen när man väl berättar det så tittar dem på en som om man vore dum i huvet! Så himla trött på det!

Så jag ska vara mindre värd för att jag inte tycker om rosa tajta kläder och långt blondt eller ljusbrunt hår. (Okej, ni fattar vinken eller hur!?) Om man bara gav manken till så skulle man se allt det som finns bakom. Där får USA faktiskt plus gentemot Sverige(inte varje dag) - folk kunde inte bry sig mindre om kläder, storlek, smink och allt annat! Här tar man sig tid att faktiskt prata med personen innan man bestämmer sig!

Ibland blir man förvånad hur allting bara förändras. Hur man en gång var så himla nära, och nu är man ingenting?! Sen jag lämnade Sverige så har jag börjat fundera massor. Och man märker ganska fort vilka man faktiskt kände, och vilka man trodde man kände. Tacka vet jag för gamla barndomsvänner och min underbara familj. Just ikväll önskar jag att jag kunde sitta hemma med er i soffan och titta på tv och bara känna kärleken.

Jag är inte liten - jag är inte blind liksom?! Och den enda anledningen till att jag har börjat träna och gå ner i vikt(13kg för tillfället) är för att jag är trött på att känna mig ensam. Att ögonen aldrig faller på mig. Jävligt ytligt jag vet men samhället är ju sånt. Detta är ingen självömkan och jag vill inte ha eran "medkänsla", men - min blogg är till för mig, mina tankar och mitt tycke! Jag är glad över att jag vuxit upp bland de människor jag har. Vänner och deras föräldrar, tränare och alla andra man har träffat på. Att mina föräldrar har uppfostrat mig som de har - att de har lärt mig att försöka vara stark och positiv. Jag är stolt över att vara den jag är idag!