Ligger i sängen och lyssnar på lite harmonisk musik samtidigt som jag tittar upp i taket och funderar, vslänger en snabb blick på tv:n då och då för att se hur det går i hockeyn. Man kan väl säga att humöret och känslorna är ungefär lika ostabila som hockeyspelet är! Först leder de, för att sedan klanta sig ordentligt, för att sedan komma tillbaka ännu lite starkare, och nu är frågan om de orkar stå emot innan slutsignalen kommer

Haha, härlig metafor va? Men det är faktiskt en väldigt bra beskrivning. Det blir ju inte bättre av att cocacolaabstinensen är på sin topp just nu - och någonting som verkligen inte hjäler är att jag vet att vi har ett par burkar en trapp upp... Nästan så att jag ska krypa ner under täcket och vara färdig för att sova - enbart så att jag inte kan gå upp. Riktigt visentliga ilands problem känner jag!

Måste följa sista minuterna i hockeyn, sen sova
Love L,