Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bliver en hemlighet.

--

Himlen utomhus ser inte så inbjudande ut. Trots det så skiner faktiskt solen. Jag hoppas det börjar regna, för om de gör det tänker jag ge mig ut på en promenad. Regnet som bara öser ner över en när man vandrar längs vägen. Ibland är den skönt med ensamheten som regnet för med sig.

Sitter och tittar på lite olika alternativ inför framtiden, om det skulle vara så att det inte finns någon Amerikansk familj som vill ha mig som sin au pair. Man måste ju vara förbered som de säger. Finns ett par olika alternativ som jag kan tänka mig. Vi får se, Usa är första prio, fortfarande...

/L