Ja det heter ju så, den 23 december. "Dan före doppardagen". Det blir alltså i morgon, Julafton. Ja, egentligen känns det mer som påsk än jul om jag ska va ärlig. Det skulle väl vara kylan som inte stämmer, men i övrigt? Det finns ingen snö kvar, Solen skiner som aldrig förr och det finns träd som fortfarande inte tappat alla löv?

Jag minns julen som liten. När man byggde stora snögrottor och åkte pulka tills man knappt kunde stå på benen. Man gjorde snölycktor och en massa annat! Man klädde granen kvällen innan julafton, la dit alla julklappar och satt spänt och väntade på att klockan skulle gå och man skulle vakna dagen efter. Julstämning.

Visst, jag har bakat pepparkakor och lussebullar och jag har köpt julklappar och klätt både en två och tre granar i år. Ändå känns julen så långt borta. Det jag ser fram emot i morgon är inte julklapparna. Det är att få träffa min bror från sthlm som kommer hem. Få ta den dagliga kvällspromenaden med min kära vän Michaela och att sen få gå hem till Aldenfalks där min familj kommer vänta. Att få umgås. Känns som att meningen med jul försvunnit.

Tänk om man kunde varit barn för evigt!