Ja det heter ju så, den 23 december. "Dan före doppardagen". Det blir alltså i morgon, Julafton. Ja, egentligen känns det mer som påsk än jul om jag ska va ärlig. Det skulle väl vara kylan som inte stämmer, men i övrigt? Det finns ingen snö kvar, Solen skiner som aldrig förr och det finns träd som fortfarande inte tappat alla löv?

Jag minns julen som liten. När man byggde stora snögrottor och åkte pulka tills man knappt kunde stå på benen. Man gjorde snölycktor och en massa annat! Man klädde granen kvällen innan julafton, la dit alla julklappar och satt spänt och väntade på att klockan skulle gå och man skulle vakna dagen efter. Julstämning.

Visst, jag har bakat pepparkakor och lussebullar och jag har köpt julklappar och klätt både en två och tre granar i år. Ändå känns julen så långt borta. Det jag ser fram emot i morgon är inte julklapparna. Det är att få träffa min bror från sthlm som kommer hem. Få ta den dagliga kvällspromenaden med min kära vän Michaela och att sen få gå hem till Aldenfalks där min familj kommer vänta. Att få umgås. Känns som att meningen med jul försvunnit.

Tänk om man kunde varit barn för evigt!

---

Ligger i min säng, hade lite svårt att sova tidigare, så jag letade lite musik, och hittade en gammal kär låt som jag drog igång, "I tried, but it rang and rang, I called all night, On a payphone, remember those from another life?"  Jag vet exakt vad jag gjorde denna dag för ett år sedan, när klockan var närmare två. Precis samma sak som jag gjorde nästan varje kväll december igenom.


Vid närmare eftertanke har jag nog hunnit med ganska mycket detta år. Jag förlorade min gammelmormor, jag sov ute vid havet, jag tog studenten, jag har sommarjobbat, sett mina fem barndomsvänner flytta mot varmare breddgrarer och över atlanten, jag har lyckats bli kär och jag har även lyckats bli arbetslös. Ja, man hinner med mycket utan att veta om det.

---

Wham - Last Christmas  Jag tror för det första inte att ånger gör någon nytta i livet. För det andra tror jag att om vi inte skulle uppleva de saker vi gör, skulle vi inte heller va de människorna vi idag är.  Jag är faktiskt glad att blev som det blev. Alla långa knasiga riktigt ointressanta samtalen som ingen förstår sig på, betyder ganska mycket,
 

Julen närmar sig med stormande kliv, och innan jag ens vet ordet av kommer det vara den 23:e och jag kommer stå som ett fån utan ett enda paket att ge till någon. Suck, jag tror jag behöver hjälp. ne :) jag gillar julen, och jag hoppas jag varit så pass snäll i år så att någon kan skänka oss lite snö här nere på jorden iår. För det är de enda som saknas just nu. Allt annat ganska perfekt :)

Det jag saknar mest, är ett jobb, en riktig inkomst. Och att få flytta hemifrån. Komma bort, ta hand om sigsjälv typ. Städa för att jag vill inte för att någon har problem med att det ligger en strumpa på golvet. men :) det kommer :) i sinomtid :) nu ska jag fixa mig i ordning sen ska jag åka :)